Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN
landsbygden och köpte en unghäst här och där,
för att längre fram på våren föra dem till Stock-
holm. En dag, då han red utåt karelarvägen,
mötte han en ryttare, hvilken han redan på långt
håll af den lediga ridten och den svajande röda
fjädern i baretten igenkände som Nils Björns-
son. Ett ögonblick tvekade han och ämnade
vända om, men det var en hel rasts väg till när-
maste gård och dessutom bjöd det honom emot
att fly. Beslutsamt satte han sig till rätta i sa-
deln, ordnade tyglarna och kände efter att svär-
det löpte lätt i skidan. Hingstridaren närmade
sig hastigt. Johan såg att han bar en lång pamp
vid bältet. En blick på hästen visade, att han
var lika väl beriden som rådmannen själf. Om
hofmannen nu anföll Deken och tvingade honom
att strida till häst, så var han, Johan, förlorad.
Ty om han äfven var en god ryttare, kunde han
dock på intet vis jämföras med Nils, hvars yrke
det var att sitta i sadeln, Deken kunde ej under
en ryttarestrid använda sig af sin skicklighet i
fäktning, som annars kunnat gifva honom utsikt
att hålla hingstridaren stången trots dennes längre
svärd och längre armar. Rådmannen var näm-
ligen tvungen att egna hela sin uppmärksamhet
åt hästen, som ej var inöfvad till stridshäst och
säkert komme att skygga för svärden, Johan
tänkte redan på att hoppa af och springa upp
på sidan af vägen där hofmannen ej kunde få
fram sin springare bland buskar och kullerstenar,
men så tänkte han, att Nils Björnsson kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
