Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERIE
Detta satte Dekens blod i svallning, ty om det
var något han var stolt öfver så var det sin goda
ätt, ur hvilken framgått rådmän och borgmästare,
kända för rikedom, skicklighet och tapperhet,
långt innan Nils Björnssons farfader fått sköld
och hjälm af herr Sten Sture.
Du har lärt dig garpeseder din vettvilling",
sade Deken med hård röst, ,vanbörding, säger
du. Jag skall skrifva vanbörding i skallen på
dig med mitt svärd. Tag kvarter, och kom an."
Nå ändtligen, där har du rödlufva." Nils
gjorde ett utfall, men Deken vek skickligt un-
dan. Han hade styrka, vighet samt säker blick
och hand, att ställa upp mot den andres långa
svärd och arm, häftiga anfall och af upphetsnin-
gen uppdrifna krafter. Höll han blott ut en stund,
visste han att han måste blifva segrare. Efter
första utfallet drog sig Nils Björnsson tillbaka.
Han fick en aning om, att han råkat sin jämlike,
ja måhända sin öfverman. Hingstridaren förstod,
alt han måste göra slut på striden med någon
af de första stötarna, ty annars komme hans
styrka att svika. Johan fäktade knappast ärligt.
Stundom drog han sig tillbaka fem eller tio steg,
stundom rusade han åter framåt, tvingande hof-
mannen att hålla sig till dikeskanten, där denne
hvarje ögonblick måste vakta sig för att ej störta
baklänges. Deken friade dock sitt samvete där-
med, att motståndarens långa arm och längre
svärd i förening voro väl en fot längre än hans.
Därtill hade ju rådmannen i det längsta undvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
