Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 —
svärta en annan och göra hans Hlf till ett hel-
vete, värre än döden. Ni hade rätt, Nils hingst-
ridare," — hofmannen som ridit tigande bred-
vid honom såg upp —, ,ni hade rätt då ni an-
vände ordet borgarracka, ehuru det ej passade
på mig. Ni garpar, ni tro att all skymf kan tt-
plånas med penningar, ni ynkliga, fega krämare
och lagvrängare. Nu få ni skälla bäst ni vilja.
det lönar ej mödan att spilla flere ord på er."
Tyskarna tego, men tycktes försöka inrista
hvarje Dekens ord i minnet. Framkomna till
stadsporten öfverlämnade de Nils Björnsson åt
ett par vaktsoldater, hvilka fingo befallning att
föra honom till stadshäktet. Johan Deken, som
hade gård och grund i staden, vågade de ej låta
häkta.
Innan Nils och rådmannen skiljdes åt skakade
de hand med hvarandra. ,De skiljde oss åt Jo-
han Deken,;" sade hofmannen, ,men vi råkas väl
än en gång, och då skall det ej vara mitt fel,
om ni kommer undan med lifvet. Synd att vi
ej kunna vara vänner.” Nils nickade och följde
knektarna,
Denne Nils Björnsson, som Deken förut ha-
tat och föraktat, syntes honom nu som en ädel
och ärlig man, jämförd med de småaktiga, låg-
sinnade garparna, dessa män som hela sin tid
lefvat i frid, som vid första skymt af fara för
staden begifvit sig hem till Tyskland, desse, som
nu ville sätta sig upp mot Sveriges konung, hvil-
ken de kanhända redan dagen därpå måste bön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
