Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
bud till Viborg, den dag dess skepp och krigsfolk
äro i ordning och då hertigen af Preussen beslu-
tit sig för att stå dem bi. Då allt är redo skall
Viborgs garpar gripa till vapen, stänga stadens
portar och tillsammans med gref Johan uppsäga
konungen tro och lydnad. Hvad sedan skall ske
vet jag ej; detta skall nämligen blott vara bör-
jan. Grefven vågar ej öka antalet af sitt krigs-
folk, innan hansan är färdig med sin hjälpsänd-
ning. Därför låter han gifva knektar burskap
som borgare, Nu vet ni hvad det är för slags
folk, som vunnit burskap, endast soldater. WVa-
pen för dem alla finnes på slottet. Grefven fruk-
tar de svenska borgarne och er Johan framför
alla andra, ty han förstår att det svenska borger-
skapet och frälset, med er i spetsen, skulle gripa
till vapen för konungen, om hans planer blefve
kända af svenskarna. Därför skola alla svenskar i
morgon beröfvas sina vapen. Men var lugn, jag
har redan utsläppt ryktet därom, så att de skola
veta att gömma sina svärd och harnesk. För öfrigt
vet jag en plats där det finnes rör, krut och bardi-
saner för hundra man, som kunna komma väl till
pass den dag, ni vid Erik Flemings sida återkom-
mer till staden, följd af en krigshär, och den dagen
måste komma, huru mycket än kung Gösta drar
sig för att börja krig med sin svåger, som han
ännu delvis tror om godt. Kungen tror att jag
blott uppsnappat käringskvaller. Men jag vet
att Grabben och Fleming lita på mig.
Så ja, nu är skägget borta. Nu klipper jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
