Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 —
ven på en af mina hand hästar. Jaså du äm-
nade äfven bestjäla mig, din rackare”, röts.rid-
daren.
» Välbördige herre", utropade Deken, ,,se dock
an, jag är ju bunden vid hästen. Silvendoin är
den rätte hästtjufven, och mig har man med våld
satt upp på edert djur. Det var ju jag som ro-
pade på hjälp. Jag är Johan Deken rådman i
Viborg, Peder skrifvares budbärare.”
Fleming tog ett steg tillbaka.
, Hitåt, hitåt, karlar, hvar fan hålla ni hus, fånga
de fyra tjufvarna som utgifva sig för att vara
grefve Johans män. Hitåt ryttare”, ropade han.
Silvendoin och hans karlar satte sporrarna i
hästarnas sidor och redo mot landsvägen.
Fort sadla och sitt upp och fånga tjufvarna."
,Behöfs ej”, hördes en djup röst ur skymnin-
gen, ,grinden är stängd. De kunna ej rida öt-
ver den. Se där tar mina karlar dem till fånga.”
Ur alla skrymslen och vrår hade Grabbes män
rusat fram och dragit de grefliga ur sadlarna.
Vår värd berättade mig nyss att fången var
Peder skrifvares budbärare", fortfor rösten. , Jag
väckte några af ryttarne och stängde grinden
som Silvendoin nyss öppnat."
Den talande framträdde nu ur skuggan af bygg-
naden där han stått. Det var en liten, storbukad,
medelålders man. Hår och skägg voro ljusa, an-
siktet var pussigt, hela utseendet hade förefallit
hvardagligt och obetydligt om ej de stora djärfva
grå ögonen lyst upp hans ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
