Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 —
Riddaren strök sitt svarta skägg och stirrade
rätt framför sig.
Alla sågo oafvändt på honom och väntade på
hvad som komma skulle. , Hm, hm, harklade
han sig och talade liksom för sig själf. ,, Om han
velat skänka dolken åt rådmannen, skulle han
säkerligen hafva sagt: Behåll den, jag skänker er
den, eller något liknande, men nu sade han: Gif
den ej åt någon. Utan tvifvel var det hans af-
sikt att säga: Gif den ej åt någon annan än grefve
Johan af Hoija." De fyra männen höllo andan.
Hm, hm — två liljor och ett ankare" mumlade
Fleming.
Erik Arvidsson sprang upp och slog sig för
pannan. ,En sådan dumskalle jag är; att jag
ej strax fann det, två liljor och ett ankare. Om
jag sett dem tecknade i en sköld eller i ett sigill
skulle jag strax funnit det, men nu fick jag intet
samband mellan liljorna och ankaret. Det är ju
Marx Mejers sköldmärke. Och de två stora M.
begynnelsebokstäfverna i hans namn."
Marx Mejers vapen, vid gud herr Marxes va-
pen," skrek Grabbe. , Hundra gånger har jag
väl selt hans standar. En sådan åsna man ändå
kan vara."
,»Ja, icke sant," sade Fleming elakt småleende.
Det var just Marx Mejers vapen som föranledde
mina frågor till Silvendoin och Deken. Ni sade
ju, Deken, att den döende, som lämnade er dol-
ken, blifvit beröfvad sina gamla trasiga stöflar,
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
