Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 146 —
bort honom till masten, där han stadigt surrades
fast bredvid olyckskamraten Bengt, som gjorde
föga eller intet motstånd och som syntes full-
komligt lugn. De två knektarna, som stannat
för ut stodo med rören riktade mot sjömännen.
De blåste på luntorna. De förskrämda fiskar-
gossarna stodo bleka och orörliga.
Silvendoin steg fram till Deken med ett skade-
gladt leende på sitt gula. ansikte.
Se så Johan, jag tror jag ändtligen fått dig
fast." Han spände lös Dekens gördelpung och
tog fram brefvet som Mats Knutsson gifvit råd-
mannen.
Jag kan ej läsa, hvad här står, men skeppa-
ren på den där skutan", han pekade med tum-
men öfver axeln, ,kan läsa. Han är en god vän
till mig och grefven", sade rotemästaren hån-
fullt. Han stack åter ned brefvet och spände
väskan vid sitt bälte, medan han skakade belåtet
på den. ,Hör huru silfret klingar", sade han
med ett retsamt skratt.
Deken böjde hufvudet framåt så långt han
kände och spottade honom i ansiktet. ,Tvi dig
menedare och herre-svikare", skrek han.
En spark i veka lifvet var Silvendoins svar.
Det svindlade för ögonen på Johan och smärtan
och kväljningarna voro nära att beröfva honom
medvetandet.
Silvendoin befallde de fem sjömännen, som
voro obeväpnade och sågo flata och förskräckta
ut, att fira ned seglen och låta fartyget drifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
