Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150 —
din skeppshöfvidsman låter dig draga dina färde.
Nu få ni begifva er ned i lastrummet och säll-
skapa med strömmingsfjärdingarna. Er, Johan
Deken, vill jag underrätta om, att jag har fyra
man ombord, utom mig själ och Silvendoin.
Det blir sex — eller rättare sagdt sju, ty jag
räknar mig själf som två. En kockspojke har
jag också ombord, men den räknar jag ej med.
Det är dugande karlar, goda soldater. Se här
Deken, stig ned, stig ned." Skepparen pekade
på den stege, som ledde ned genom luckan till
rummet. Deken klef ned för stegen följd af
Bengt. En kall och unken luft slog emot dem.
Knappt befunno de sig på bottnen, innan luckan
slog igen med en skräll och det blef mörkt om-
kring dem. Bengt förbannade sin otur, svor öf-
ver Deken och Mats Knutsson och öfver utsik-
ten att, gud vete huru många år, få tjäna gar-
parna som prässad sjöman, medan gumman och
barnen svulto hemma i Pernå. Deken satt tyst
och grundade öfver sitt vidriga öde. Han hade
redan känt sig så säker om seger, om konunga-
gunst och om Malin Nyendorps hand, ty han
visste, att ifall Erik Fleming intoge Viborg skulle
borgmästaren vara i stört behof af en föresprå-
kare. Nu hade allt detta gått om intet. Han
försökte tänka sig någon utsikt till räddning.
Han lyssnade efter alla ljud från däck. Skeppa-
rens ord om att Nils Grabbe var att vänta ingaf
honom litet hopp. Timme efter timme väntade
han att plötsligt få höra halfslangorna dåna från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
