Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 —
,Ja, den som visste det. Nu gå vi hem till
mig", sade skrifvaren. ,Ni skall få torra kläder
och mat och ett harnesk. Som ni vet, bor jag
invid Munkeportstorn. Där får ni träffa gamla
vänner. Jag skall försöka förklara ett och an-
nat för er under vägen. Saken är den, att her-
tigen af Preussen har tvåhundra man här i sta-
den, hjälptrupper åt grefven. Nu i natt har jag
i staden och bland krigsfolket utspridt nyheten
om grefvens flykt. Det är stor villervalla och
uppståndelse. Ingen bryr sig om förbudet att
vistas ute efter solnedgången. Då ryktet om
grefvens flykt kom ut, fordrade preussarne att
blifva insläppta i slottet. Men Hans von Gers-
tenberg hade tydligen dragit sina slutsatser om
den. preussiska hjälpen. Nu befinna sig alla her-
tigens män i staden, ej en enda i borgen. Hör,
hör, huru preussarne larma. De underhandla
som bäst med Gerstenberg. Det sägs att herti-
gen velat sända mera folk hit till staden, men
att grefven var nöjd med de tvåhundra och be-
tackade sig för flere. Det var dumt af hertigen
att ej draga sig tillbaka, sedan grefven afböjt
hans tjänster. Han borde väl ha vetat, att man
ej tar Viborg med tvåhundra man, om han nu
hade någon tanke på att lägga vantarna på
denna stad. Och så utsätter han, sig för att
råka i tvist med kung Gösta, utan att vinna nå-
got därpå. Nu är rätta ögonblicket att handla.
Jag har gjort hvad jag kunnat, men svenskarna
i staden tro mig ej. Jag har umgåtts för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
