Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 203 —
lös, drog sin knif och sprang på mig. Jag tog
honom för bröstet och kastade honom tillbaka,
men lätt och liten som han var flög han längre
än ämnadt var och slog skallen i en sten. Han
gaf till ett skrik. Jag skyndade bort så fort be-
nen orkade bära mig. Så nu vet ni, stränge herre,
huru Rigoin dog. Det var dråp, och jag hoppas
att ni ej vill tillräkna mig den olyckan och göra
sak däraf.”
»Nej, var lugn du. Sådant där har jag aldrig
fäst mig vid. För öfrigt var det lyckligt att det
gick som det gick. Jag hade aldrig gifvit denne
Tord Rigoin tillstånd att begå mord. Kunde han
komma åt brefvet genom stöld eller taga det i
ärlig strid, så hade det ej varit mig emot."
Hofmannen hvisslade. Deken rörde läpparna
som om han velat säga något, men han kunde
ej få fram ett ord. Herr Erik försökte se obe-
rörd ut, men det märktes, att han var belåten
öfver den verkan hans ord haft.
Åh, en sådan djäfvul, en sådan djäfvul",
framstötte junkern.
Riddaren nickade. Tack, tack", sade han
smickrad.
,Men, men herr Erik — undskyll, men får jag
framställa en fråga till er", sade Nils Björnsson.
,Fråga på du, din oförskämda fan!"
» JO, jag ville gärna veta, om ni visste att bref-
vet fanns i dolkfästet, om ni visste att det af-
sändts från Liibeck?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
