Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 211 —
skrattade så att harnesket skramlade. Det var
ett godt och gladt skratt, ett välgörande skratt
utan elakhet, endast godt lynne.
Åh, herre Gud, Erik, du trodde du hade mig
fast! Det är nästan för galet. Åh, se ej så arg
ut, Fleming. Hör, hör borgmästare, hvad här
står.” oGrabbe var nära att kväfvas. ,Medgitf
Erik, det är verkligen löjligt. Så här låter slutet
af brefvet: "Och må du veta, Nils Grabbe till
Grabbacka, att om du får vår svåger gref Johan
fast, så må du låta honom löpa, ty vi vilja ej
hafva hans blod på våra händer. Ej heller vilja
vi, att han under en rättegång sladdrar och pra-
tar om det som oss emellan är, ty däraf kan
mycket buller och oväsen kommas i riket åstad.
Därtill må du veta, Nils Månsson, att vi gjort dig
till höfvidsman i vår stad och borg Wiborg,
som du må eröfra för vår räkning. Erik Fle-
ming sända vi att åt oss belägra och intaga
slottet Olofsborg i landet Savolax. Hafva vi ock
sändt ett lika lydande bref till vår troman herr
Erik Fleming. Må du dig härefter rätta. Datum
Stockholm 15 Junius Anno Domini 1529,+
Junkern slog sig på de järnklädda knäna och
skrattade så att tårarna tillrade. , Åh, herre gud,
sankt Erik och sankt Henrik. Aldrig trodde jag,
att jag kunde få en så glad stund i hela mitt
lif. Jag har ofrivilligt låtit grefven rymma, och
nu får jag majestätets befallning att låta honom
fly. Nej, men Erik, förstår du ej det löjliga i
den här saken."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
