Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det giorde den lärda Democritus. Hwad
ſkulle man täncka om man ſågo en annan
altid gråta / ſom Heraclitus gjorde; ty han
måtte ſe wälgång eller olycka: höra något
barn wara födt: någon giffta ſig &c.
han grät; Ja äfwen öfwer ſin egen warelſe
och al ting. Deße män hade i början ſina
naturliga och ſkiäliga orſaker / den förra
at le öfwer ſtörſta delen menniſkiors
fåfänga i ſin tid / och den ſenare at bedröfwa ſig
öfwer menniſkio-ſläcktetz många olyckor.
De wore ditintil förſtåndiga män. Men
då de welat för lånqt ſubtiliſera, och
enwiſa ſig / ſå är på dem ſannat hwad en
Franſöſk Auctor ſagt: At den ſtörſta
och finaſte dårſkap härkommer af den
ſubtilaſte wishet[1] och at man kan giöra
mißſteg då man ſöker för noga utgrunda
wiße ting äfwen ſå wäl ſom då man ei
betracktar den nog. Til hwad löyeligheters /
eller rätare ſagt / oſinnigheters begående
Diogenes hans ſtora wisdom oacktat /
förfallit / är bekant. Ty hwad förnuftig
menniſkia kan finna förnuft deri / at han
om Sommaren uti en tiock klädning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
