- Project Runeberg -  Om aristokrat-fördömandet i svenska historien /
21

(1845-46) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

af Kristinas och Karl Gustafs olyckliga hushållning,
lades förnämligast de båda förmyndarregeringarna till last.
Beständigt omtalade och tadlade man dessas försäljande
och bortgifvande af kronogods; men man förteg eller
förbigick så lätt som möjligt, att svenska regenterna
sjelfva hade i en högre grad gjort detsamma. Så för
att rättfärdiga aristokratiens störtande, beströk man
densamma med mörka, tilldiktade skuggor. Man erinras
om sättet, huru spanska inquisitionen vid en Auto da
Fe utmålar sina offer för att hos åskådarna qväfva
medlidandet. Ännu sitta i vår historia många af de
dit-smetade fårgorna qvar; och en ensidig, demokratisk
anda söker dagligen uppfriska dem. Men ännu aldrig
har sanningen gått miste om sin slutliga seger.

Gustaf den tredjes bragder i denna väg samt
uppträdena åren 1772, 1789 ligga för nära vår tid och för
långt framme i historien för att kunna vanställas.
Försök hafva visserligen blifvit gjorda; men tämligen
fåfängt. Det var, rätteligen taladt, massan af svenska
folket, som genom sina representanter i de tre ofrälse
stånden förde spiran under frihetstidens aldrasista
skiften, och hvilka man hufvudsakligen hade att tacka för
den då rådande största villervallan. Denna bårdsmälta
sanning ville Gustaf den tredje naturligtvis icke uttala,
då han år 1772 utvidgade sin magt. Man yttrade
derföre vanligen, att adeln var orsaken till frihetstidens
oordningar och olyckor; man gjorde så vidt möjligt
adeln ensam till syndabock för alla riksstånden, likasom
den under Karl den eftes tid var det för konungamagten.
Och 1789! Hvem känner ej dess riksdagsuppträden? så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aristoford/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free