Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4?
lyckades att fredligt förklara Carl Gustaf för
thronföljare. Sin band ville hon ej gifva honom utan sitt hjerta,
ska partiet år 1648, innan de biföllo Karl Gustafs tyska*
öfverbefäl, oeftergifligt fordrade och äfven tilltvingade sig
Kristinas löfte, att äkta Karl Gustaf. När således
aristokratiens hufvudmän icke motarbetade utan tvärtom
yrkade Kristinas förmälning med Karl Gustaf, så kaq
man ej heller påstå, att aristokratien "i det yttersta"
motstod Karl Gustafs tronföljd. Men den stod emot det
föreslagna sättet> och med rätta; ty 1619, då Kristina
framkom med förslaget att utnämna Karl Gustaf till
efterträdare, var hon 22 och han 26 år gammal; hon
redan känd för nycker, stolthet, ombytlighet; han för äre*
lystnad och stora egenskaper; båda "lidelsefulla." Att
äkta Karl Gustaf ville Kristina icke lofva, och sin
föresats att nedlägga kronan hade hon ännu icke röjt. Maii
besinne förhållandet! en 22-årig sådan drottning och eo
26-årig sådan tronföljare, och den sannolika eller
åtminstone ganska möjliga utsigten till två täflande stammar,
hvardera med arfsanspråk på kronan; och allt detta utan
någon slags nödvändighet! Rådef kunde ej annat än af*
styrka ett så vidunderligt förslag och hvarje opartisk,
som genomläser diskussionen härom*), skall icke blott
gilla motståndet, utan anse som ett af de skönaste dra*
gen uti vår historia det mod, den ädla öppenhjertiga
het, hvarmed rådet sökte afböja det för fädernesländet
så vådliga försöket, och det under tydlig fara att falla
i både den varande och den blifvande regentens ytter*
ata onåd.
Vidare! Vi hafva i nyss åberopade del af våra
berättelser, genom framdragna handlingar dessutom
fidaga-laggt, att icke blott de "stora" utan äfven preste- och
borgare-stånden vid 1649 års riksdag i början
motarbetade, ja att Karl Gustafs egna anhängare ogillade öcfi
fruktade det vådliga tronföljare-förslaget* Hvarföre talas
då ensamt om de "storas motstånd", och var détta
"motstånd" ett fel, hvarföre förtiga> att det också de*
lades af de små?
*) Se Beritt ur Sr. Hitt. XI. tfl-37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
