Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
stone erkänna vi detta vara händelsen med oss. Hvad
Prof. Geijer säger om sitt förhållande till Kristina, det
säga vi och med långt större skäl om vårt
förhållande till honom; "vi kanna ej tänka på Jionom
utan tacksamhet"; tacksamhet för hvarje ren
njutning, hvarje ny och ädel utsigt öfver lifvet, som hanß
herrliga snille gifvit., Så mycket mera smärtsamt är
det oss, att mot den älskade och vördade läraren taga
till orda och det med sådana anmärkningar, som här
skett. Men vi måste det.
Vi måste det å vettenskapens vägnar. Också den
har sina fordringar, bestämda, oeftergifliga; det gamla,
kända: amicus Plato, amicus Aristoteles, sed magis
arnica veritas. I vettenskapen gälla endast sanning
och sak, och ingen personlig konsideration, ingen
personlighetsprincip, om ock aldrig så förstärkt. Det
är vettenskapsmannens pligt, att efter förmåga befria
sitt ämne från hvarje skugga, hvarje skef uppfattning,
hvarje origtig uppgift; att mot allt sådant högtidligen
protestera. För närvarande gälla i svenska historien
Prof. Geijers ord såsom orakelsvar, från hvilka intet
vad finnes. Hans historiska epigrammer och infall gå
och gälla man emellan såsom klingande mynt. Nu
tro vi oss med säkerhet hafva funnit, alt en god del
af detta mynt icke håller profvet; att dess klang är
bättre än dess halt. Vi hafva då ansett som vår
pligt att utsäga det, att protestera mot de origtiga
uppgifterna. Vi hafva ej förhastat oss dermed. Många
af de här anmärkta satserna förekomma redan i äldre
skrifter, men i synnerhet i de år 1840 tryckta trenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
