Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg det ut som om Anna gärna råkade mig, våra
förut så allvarliga samtal blefvo mera skämtsamma
och en viss förtrolighet uppstod oss emellan. Men
jag märkte dock, att jag ej förmått vinna hennes
hjärta, utan att det endast var af nyfikenhet hon
första gången sändt efter mig, på uppmaning af
Uljana Koschkina, som enligt hvad ryktet berättade
hade en älskare på hvart finger och som dessutom
roade sig med att sammanföra unga älskande. Hen-
nes husbonde, bojaren, sades vara en svag och rädd
man, som fruktade och älskade sin hustru. Hon
var af högre börd och rikare än han och det på-
stods att han blundade för hennes älskogsäfventyr,
på det att hon måtte skaffa honom ämbeten och
penningar. —
Jag hade flere gånger förklarat min kärlek för
Anna, hvilken med nöje åhörde mitt tal om älskog
och beundran, men hon höll mig likväl på afstånd
och gaf ständigt undvikande svar, samt bad mig se
tiden an.
Den spänning och oro, i hvilken hon höll mig
gjorde mig nedstämd och olycklig så att allt före-
föll mig likgiltigt. Mitt arbete utförde jag utan
eftertanke så att till och med Veljaminoff en gång
måste förebrå mig att jag ej höll tillräckligt strängt
efter mitt folk. Detta ryckte upp mig, så att jag
därefter skötte min tjänst oklanderligt. Jag julade
med mitt folk och försökte göra mig lustig. Men
huru mycket jag än drack, blef jag blott allt dystrare,
så att ryttarne slutligen märkte det. Kättil Måns-
son påstod att jag blifvit förhäxad och sade sig
kunna bryta förtrollningen. Han sjöng en lustig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
