Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan följande dag fortsattes färden — Anna
i karm, vi karlar till häst. Snart nödgades hon
likväl, då vi nådde kärrtrakterna, sitta upp i klöfje-
sadel; hon hade ännu ej lärt sig rida grensle som
kvinnorna i Sverige. En ung bojar från Tverj,
Stepan Lisitsin, hvilken liksom vi var på väg till
Novgorod, sällade sig till oss. I början höll han
sig till mig, men då jag var fåordig och allvarlig
begynte han snart rida bredvid Annas vagn, ständigt
skämtande och samtalande med henne. Det tycktes
göra henne litet gladare, hvarför jag, som i mitt
sinne redan begynt känna blygsel öfver min hårdhet,
gärna såg deras glam. Själf red jag trumpen och
sluten efter skaran. En dag, då vi rastade i en by,
berättade tavernaren, en språksam och liflig gubbe,
att för tvenne timmar sedan hade en annan hög
herre, äfven han en tysk, ehuru han bar skägg och
rysk dräkt, rastat i värdshuset. Hans följe bestod
af tjugo ryssar.
„Hvad hette tysken“ frågade jag likgiltigt.
„Bartolomej“, — jag for upp — eller „Timo-
fej“, jag lugnade mig åter, „eller någonting lik-
nande“ svarade tavernaren.
Jag frågade likväl ifrigt efter den resandes ut-
seende. Krögaren svarade ja på alla mina frågor,
men jag beslöt likväl att taga reda på hvem man-
nen var och sände därför en ryttare, som kände
Bartolinis utseende och som försäkrade att denne
aldrig sett honom, i förväg med befallning att utan
att väcka uppseende förvissa sig om huruvida man-
nen var Bartolini eller ej. Lämnande Anna i Li-
sitsins vård, red jag med allt mitt folk så snabbt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
