Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— XXXVI —
(397 och 403). Slutligen infordrades Horns tankar angående de
vidare operationer vid Ehen (405).
Sà snart Gustaf Adolf öfvertygat sig att Tilly gått i
vinterqvar-teren, beslöt han tåga söderut till Pfaltz för att bemägtiga sig detta
land och räcka handen åt Wurtemberg. Men han hade knappast
kommit förbi Darmstadt, förr fin han fick veta att Spaniorerne, hvilka
sedan krigets början hållit de flesta fasta orter i Pfaltz, Maintz och
Trier besatta, på högra Rhenstranden midt emot Oppenheim
upprättat en stark skans, hvilken de ämnade begagna såsom brohufvud för
en brygga, som derstädes skulle slås. Pastan konungen icke ännu
synes hafva ämnat öfverskrida Rhen, ej heller önskade komma i
vapenskifte med Spaniorerne, kunde han likväl ey lemna nämnde skans i
ryggen, när han vidare skulle framtränga. Då Spaniorerne likväl ej
med godo ville öfvergifva densamma, och då den befanns så stark,
att den ej utan stor folkförlust skulle kunnat stormas, beslöt Gustaf
Adolf att på ett fördelaktigt ställe, der Rhenfloden gör en skarp
böjning åt öster, öfvergå densamma. Pörsöket lyckades (d. 7 Dec.),
oaktadt det Spanska rytteriets motstånd, hvarefter fienden frivilligt
utrymde skansen. Härpå eröfrades Oppenheim, och några dagar
derefter stod Gustaf Adolf framfor den starka fästningen Maintz, hvilken
dock gaf sig efter en kort belägring. Sedermera eröfrades åtskilliga
andra orter på ömse sidor om Rhen, hvarpå trupperna lades i
qvarter, för att, liksom Horns, uthvilas och förstärkas (536, 537 och 538)..
Under dessa hastiga och vågsamma operationer,, genom hvilka
Tyskland skars i tvenne delar samt fiendens operationsbaser i södra
och norra Tyskland åtskiljdes, glömde konungen icke sina öfriga
arméer. Så snart någon längre hallt gjordes, sändes bref och
instruktioner åt alla håll. Isynnerhet sysselsatte sig konungen med Banérs
och Totts arméer, hvilkas förmering dock gick ganska långsamt och
hvilka under hela hösten knappast kommo ur fläcken, allt till stort mehn
för följande års krigsföretag. Vid Neder-Sachsiska armén förorsakade
de Mecklenburgska Hertigarnes otacksamma och tvetydiga beteende
konungen mycket bekymmer; först gjorde de undanflykter vid
ratifi-ceringen af det ingångna förbundet samt uppskjöto densamma; vidare
stämplade de efter att bemägtiga sig Bostock och Wismar; straxt
efter ankomsten till Wiirtzburg sände konungen Tott och Salvius
befallning att väl gifva akt på Hertigarne, strängt blokera de båda
fast-ningarne och, så fort de blifvit eröfrade, skynda att besätta dem med
Svenskt folk (376). Derjemte borde Tott af alla krafter arbeta på
arméns förstärkning, handla i öfverensstämmelse med Banér ocli flitigt
korrespondera med konungen (380). Sedan Rostock fallit (den 15
Oct.), anbefalldes han att utan avoghet rådgöra med Banér och Sal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
