Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solms till Öfre Pfaltz, for att möta konungen. , Men snart derefter
gjorde Wallenstein slag i saken genom att intaga Prag samt utdrifva
Sachsarne ur Böhmen. Churfursten blef då angelägen om föreningen,
samt skref efter Solms, för att få veta, hvarest konungen befann
sig (775).
Men under tiden hade Gustaf Adolf kommit på helt andra
tankar. Då efter Münchens intagaode (d. 7 Maj) hvarken de fiendtliga
härarnes förening ej heller någon särdeles fara för Sachsen hördes af,
beslöt konungen att qvarlemna hälften af sin här vid München under
Banérs befäl, för att fullända Bajerns brandskattning, men med den
återstående hälften begifva sig till Schwaben, för att eröfra återstoden
af landet, förqväfva de bonduppror, som under ide kejserliga
officerarnes i Vorder-Osterreich *) ledning blifvit anstiftade (776), samt
slutligen förstärka sig medelst storartade nyvärfningar, isynnerhet i Schweitz.
Den 15 Maji begaf han sig från München och tågade sedan öfver
Augsburg till Memraingen, hvarest han inträffade den 24. Här stötte
Gen.-Maj. Itu th wen med några trupper frän Ulm till honom (se
listan af den 26 Maj i tredje delen). Om de vidtomfattande planer,
som vid denna tidpunkt sysselsatte det mägtiga snillet, lemnar N:o
450 lika vigtiga, som hittills okända upplysningar. Ehvad
Churfursten af Sachsen blef trogen det ingångna förbundet och försvarade sig
mot Wallenstein, hvartill han ansågs stark nog — han troddes hafva
26,000 man — eller gjorde fred på sådane villkor att han förblef
neutral, eller slutligen rent af öfvergick på Kejsarens sida och vände
sig mot Svenskarne,’ ansåg sig konungen böra qvarstanna i södra
Tyskland samt der utbreda och förstärka sig genom nyvärfningar.
Han ville förena Bajern, Schwaben och Elsass till ett enda stort
qvarter, ur hvilket han skulle draga arméer, starka nog att segerrikt möta
alla fiender. Samtidigt afsändes äfven Pältm. Horn till medlersta Bhen,
för att derstädes gifva krigföringen en kraftigare prägel samt
bort-drifva Spaniorerne och framrycka mot Cölln och Westfalen, Ligans
andra hufvudsäte; härigenom skulle äfven de Neder-Sachsiska
angelägenheterna i väsendtlig mån upphjelpas. Slutligen afgick Hertig
Wilhelm af Weimar till Thüringen, för att der med Boethii trupper
bilda en här, sora kunde understödja Churfursten, om han blefve
trogen, eller mottaga hans första anfall, om han afföll.
Alla dessa planer hade dock blifvit uppgjorda under
förutsättningar, som snart visade sig origtiga, nemligen att de Bajerska och
Österrikiska härarne skule bibehålla en allt för stor passivitet, samt
*) Vorder-Österreich kallades. då med ett gemensamt namn Sundgau, Breugsfti,
Ortenau, Burgau och Landvogtey.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
