Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I VII —
regieode dagarne vid Kitzingen och Ochsenfurth fört sitt folk öfver
Main (547).
Nu voro 31,000 man sàmlade yid Windsheim, men mellan dem
och konungen låg Wallenstein med hela sin armé, hvilken af många
vid samma tid uppskattades till 60 à 70,000 man. Det var således
ingen lätt sak att under en så öfverlägsen styrkas ögon åvägabringa
föreningen med konungen, som var nära på instängd i sitt läger vid
Nürnberg. Med största försigtighet anordnades äfven densamma af
Gustaf Adolf och Oxenstjerna. Den sednare hade (468) i början
ämnat gå Main-fioden uppföre till Bamberg, samt sedan uppför högra
stranden af Regnitz förbi Forcbheim till Nürnberg; ban hade valt
denna väg förnämligast i anseende till den lättnad i underhållet, som
skalle uppstå genom Mainflodens begagnande såsom transportväg, samt
i anseende till det nära grannskapet till Sachsen. Utan att bestämdt
ogilla planen, föreslog likväl Gustaf Adolf en annan, enligt hans åsigt
vida bättre utväg, tillfölje hvaraf armén skulle samlas vid
Rothenburg, samt derifrån öfver Anspach, Lichtenau och Roth söder om
Wallensteins läger marschera till Nürnberg; härigenom skulle
Oxenstjerna skydda städerna Rothenburg, Nördlingen och Dünkelspiel, sjelf
kunna begagna det bakom liggande landet till proviantering, men
likväl afhålla fienden derifrån, samt, hvad som, vigtigast var, afskära
lians hufvudtillförsel från Ingolstadt och Regensburg; man borde icke
allenast tänka på att’ sjelf hafva tillräcklig tillförsel, utan äfven att
beröfva fienden densamma. Konungen lemnade likväl till
Oxenstjernas eget godtfinnande, att sjelf bestämma sig för hvilkendera utvägen
han fann lämpligast. Emedlertid gjorde snart derefter fiendens
eröfring af Anspach och Lichtenau den sist föreslagna, om icke omöjlig,
åtminstone ganska farlig. Sedan Gustaf Adolf derföre erhållit
underrättelse att Oxenstjerna uppbrutit från Kitzingen, utan att denne
likväl tillkännagifva, hvart han ämnade vända sig, afstyrkte han (469)
marschen öfver Roth, äfvensom ett annat förslag att intaga ett
förskansadt läger i Wallensteins rygg, samt tillrådde såsom klokast
vägen öfver .Windsheim, Neustadt a. d. Aisch, Emskirchen, Herzogen
Asrach och Bruck; han antog vidare, att Wallenstein ettdera skülle
ligga stilla, i hvilket fall man i lugn kunde verkställa föreningen,
eller att han skulle bryta upp för att hindra den, då ban sjelf äfven
ville bryta upp och, om Oxenstjerna blott kunde ensam försvara sig
es dag, anfalla honom i ryggen, samt genom Svensk löseu
tillkännagifva sin ankomst.
Då- Gustaf Adolf fått veta att Oxenstjerna ankommit till
Winds-’«;«! och der afvaktade hans ordres, befallde han honom (470)
Utsätta vägen till Bruck, då han till en början kunde hafva Aisch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
