Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— lxiv —
Först d. 4 November anlände konungens ordres angående föreningen
till Grubbe, som då synes hafva befunnit sig i Magdeburg; han
skyndade ofördröjligen öfver Wittenberg till Torgau, dit han likväl ej
kunde hinna fram förr än d. 5 (855); men nu var det redan för
sent, ty det afgörande slaget stod följande dagen.
Medan detta föreföll vid Elbe, hade Baudissin, enligt en äldre
ordres från konungen, nalkats medlersta Rhen samt redan hunnit till
Wetzlar vid Lahn (844), då han likväl i samråd med Rhengrefven
beslöt vända sig mot nedre Rhen och Cölln, för att åstadkomma.en
diversion mot Pappenheim till de öfriga Neder-Sachsiska truppernas
förmån. Han inbröt derefter i Cöllniska området och eröfrade
derstädes några fasta orter’; anländ till Siegburg, några mil från Cölln,
erhöll han dock ny befallning från konungen, daterad Neuburg, att
vända om och begifva sig till den allmänna mötesplatsen vid Erfurth;
redan i Altenkirchen fick han likväl contra-ordres (848), hvarföre han
vände tillbaka och fortsatte ’eröfringen af landets fasta orter (868).
Efter konungens död ville han lemna Sveriges tjenst, men lät, efter
ett samtal med Rikskansleren i Würtzburg (871), förmå sig att
ytterligare qvarstanna i 6 veckor. Arets krigshändelser på denna sida
afslutades med stormningen af staden Deutz, midt emot Cölln.
Enligt en lista i tredje delen öfverskred Baudissins styrka under hösten
något 5000 man.
Gustaf Adolf hade i lifstiden bestämt Hertig Wilhelm af
Sach-sen-Wiemar till sin general-löjtnant och till ledare af krigsrörelseme
i händelse af sitt hastiga dödsfall. Med anledning häraf anhöll
Hertig Bernhard tvenne dagar efter slaget vid Lützen, att fä veta
brödrens vilja (859*. Den sednare, hvilken allt sedan lägret vid
Nürnberg varit sjuk, uppdrog åt Hertig Bernhard att förrätta
Generallöjtnants tjenst (860). Samtidigt synes likväl en tvist om öfverbefälet
mellan Hertigen och Kniphausen hafva uppkommit; såväl härom, som
om orsaken till arméns reträtt till Weissenfels, dess tillstånd och dess
förening med de Sachsiska trupperne, äfvensom om förfaringssättet
med konungens lik och sättet hvarpå hans clöd skulle tillkännagifvas,.
lemnar N:o 861 ganska intressanta upplysningar. Så snart
Churfursten af Sachsen fatt underrättelse om- konungens död, kallade ban
genast Arnheim tillbaka till Dresden (863); Hertig Bernhard
upp-muutrade han att taga befälet, samt lofvade, att, så fort vägen blef
öppen, uppbryta till förening med honom (864).
Så snart Oxenstjerna i Frankfurth fått veta konungens död och
hämtat sig från den första bestörtningen, blef han genast betänkt på
planer att fortfarande leda de olika härarnes rörelse till ett
gemensamt mål. Den grundtanke, som han i detta hänseende orubbligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
