Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 411 —
vandter; till det andra så hafva de fullkomligen hyllat H. K. M. för
deras herre, och upptagit H. K. M. näst Gud för deras
skyddsherre, och alldeles gifvit sig under H. K. M:ts protection; till det tredje
så är veltkundigt, hur mycket det arma folket hafver här i
landsorten måst utstå utaf de Kejserske. Skulle vi, som de skola hafva
tröst och försvar utaf, göra ändå värre, som dem tillförene tyvärr
vederfarit är, hvad hjerte- och veklagan deraf förorsakas, kan E.
N:de utaf sitt höga förstånd lätteligen döma. Jag måste väl så
vida medgifva och bekänna, att Ståthållaren och de andra officianterne,
som sakerne skulle hafva drifvit och ordinerat, att de äro utaf
ovanan och krigssakernes bestal larn! es oöfning sene och långsame. Men
det håller jag ingaledes med, att man för den skuld skulle hafva
tagit alldeles hela respecten och embetes auctorität ifrån dem, helst
efter det att de utaf deras hjertans grund äro trogne emot
Konungen och sjelfva verket. Utan jag vill heller hjelpa till att skydda
deras embetes verk och respect, och sjelf samt med dem drifva
saken så högt, som någonsin möjligt är, retandes med min flit dem
att skämma sig, så framt de ock intet gjorde något till saken, och
icke desto mindre med deras vetskap fortdrifva sakerne, efter som
det bör sig, fast jag än såge något faulte på dem.
Jag skref väl undertjenstlig E. N. till den 16 Mars tillika som
jag skref till H. K. M. om det stora förseendet, som vid
Weser-strömmen och Höxter med Landtgrefvens folk och Kaggen
förlupit är, men förnimmer nu att E. N. brefvet ej bekommit hafver,
efter budet, som jag kan tänka emellan Halle och Erfurth (ändock
jag vet nu intet visst sjelf hvar eller huru dermed hafver sig) är
ihjälslaget, eller ock på skälmeri kastat brefven ifrån sig ut vid
vägen. Konungens bref fick jag i förgå^r tillbaka igen, men E. N:s
bref höres intet utaf; derföre emedan att jag intet svar hafver
tillbaka bekommit, menar jag att det är bortkommit. Här hafver
sedermera varit sådan jagt och lefverne med retraden, som jag uppå
Svenska förstår löpa tillbaka eller undan, att vidlöftigt det är derom
att skrifva, och så galne skrifvelser och aviser hafver man ock
bekommit från Braunschweig och andra orter, att hela landet hafver
här så darrat, att folket ej hafver vetat hvad de sig företaga
skulle, helst sedan Pappenheim kom utan motstånd öfver Wesern och
intog Eimbeck och Ahlefeldt. Gud förblindade synnerligen
Pappenheim, att han uti den skräcken icke gick genast uppå Totten, eller
ock härigenom uppå Sachsen. Hade han det gjort, hade han gjort
ett sådant märkeligt ting, att det hade sports vida uti verlden. Jag
rådde först Totten att hellre öfvergifva Stades bloquering och
con-jungera sig med Hertig Jörgen att mäta och uppehålla fienden, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
