Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 491 —
råkad i räddhåga, att Totten skulle gå kring och komma bak på
honom och hade fördenskull, till vår lycka förlåtit Hornburg och
retirerat sig in i Stade igen, och att Totten hade således blifvit
beliggande med cavalleriet vid Buxtehude, dit jag då straxt till honom
reste.
Af denna act föregifver nu Totten, att jag hafver dubiterat om
hans courage, och således despecterat honom; af annat mitt, somt
tidigt, somt kanske otidigt drifvande, är han nu ork så ond på mig
att när han drog från arméen, gaf han mig icke ens handen, utai»
sade dessa sista ord till mig, han kunde nu denna gången intet
hämnas på mig, efter jag biliar mig kanske in, jag gör £. K. M. stor
tjenst, och hafver fördenskull medhåll af E. K. M„ men han skulle
aldrig dö eller dör han, så skulle aldrig hans barn dö, eller dö de»
så skulle aldrig hans barnabarn eller posteritët dö, förr än de hade
sig på mig, eller mina barn (de jag Gud ske lof inga hafver) eller
min slägt vindicerat. Jag hoppas, näst Guds hjelp, det hafver ingen
nöd. Hafver likvisst intet förr rädeligt funnit att uppenbara E. K. M.
sådant lappri undantagandes och lämpandes allt till det bästa på det
E. K. M:ts tjenst icke måtte præjudiceras. Men efter E. K. M. i
ofvanbemäldte skrifvelse förmanar mig på ed och ära att säga hvad
orsaken till sådana sölaktiga promlere här nere hafver varit, så
hafver jag bredvid dessa få particulariteters upprepande, måst säga min
mening, att det hafver varit sorglösa administration, förorsakad af
något af de ofvannämnde motiver.
Och Lohusen hafver allt måst bekänna det vara godt, hvad jag
hafver drifvit på honom, så väl som Totten. Men han hafver
svarat, det står till Tottens, och intet hans verandtvordtning. Han
måste honom obediera, det jag hafver honom likvisst annars nog
re-monstrerat i Hertig Georgs och Heidens presentia. Herr Lessle
hafver allt legat sjuk i Hamburg (der han ännu ligger), fast så
mycket af grämelse öfver detta procedere, som af sin egen blessure,
serdeles att hans Ofverste-Lieutenant Weissmeyer så lätteligen
omkom -med de två sina gamla sqvadroner. Weissmeyer och
Brunnian sitta båda fångar i Minden. Hafver fördenskull höga nöden
fordrat, att ßaudissin måste antaga commando. Vill E. K. M. hafva
gagn af Totten i krig, så varder E. K. M. honom hos sig sjelf
nå-digst brukandes, då tror jag, han skall redire ad pristinam
genero-sitatem, men att sjelf commendera en armé à part, det är en stor
och svår charge. Allernådigste Herre E. K. M. hafver gjort Totten
till Riddare, Biksråd, Fältmarskalk, det är tre ståtliga digniteter.
Hvad jag är, derföre tackar jag E. K. M. underdånigst, men intet
är jag en sådan narr, att jag inbillar mig någon competentz med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
