Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— XXXVI —
à 14,000 mnn; Gronsfelds trupper, 4 à 5,000 man; trupperna vid
öfre Ehen, 4 à 5,000 man, samt de vid medlersta och nedre Ehen,
äfven 4, à 5,000 man — tillsammans således 53 à 57,000, aldrahögst
60,000 man. Garnisonerna uppgingo svårligen till mera än 30,000
man. Om Gustaf Adolf lefvat, så skulle han följande året
förmodligen innehaft en bestämd öfverlägsenhet, att följderna deraf förr eller
sednare gjort sig gällande.
Krigskostnaderna och penningeväsendet åren 1839—1832.
Fredrik den Store berättas hafva yttrat: till att föra krig
behöfvas trenne saker: för det första penningar, för det andra penningar
och för det tredje — ännu mera penningar. Penningen var äfven uti
tider, då på så få ställen en genom lagen bestämd, fortfarande
tillgång på manskap fanns förhanden, tillföljd hvaraf arméerne mestadels
måste hopsamlas genom värfning af dyrlegde soldtrupper, för
krigföringen om möjligt af ännu större vigt än för närvarande. Mer än
allt annat nödsakade äfven det härigenom uppkommande, ständiga
behofvet efter penniugar regeringarne att införa ett ordnadt finanssystem
och en reglerad administration.
Framgång i krigföring och utrikes politik betraktades då af de flesta
regenter såsom det förnämsta statsändamålet. Att föra lyckliga krig och
lägga ännu ett stycke land till det förut ärfvade eller förvärfvade, var det
högsta målet för de flesta hugstora och begåfvade furstars äregirighet.
Folken ansågos nästan öfverallt såsom svampar, hvilka för nämnde måls
uppnående borde kramas så mycket som möjligt — dock icke så
mycket att källan till härarnes underhåll, skatterna, i väsendtlig mån
förminskades eller helt och hållet utsinade. Frederna voro för många
samhällen blott stillestånd, under hvilka folken återhämtade sig efter
krigens utmattande ansträngningar, för att blifva i stånd att snart
derefter åter uthärda nya krig. Att uppsöka så många nya källor
som möjligt till penningars erhållande, att utfinna just det mått af
skattebörda, som lemnade de högsta inkomsterna, utan att de
skatt-dragande alldeles utarmades, ansågs länge såsom finanslärans vigtigaste
uppgift. Somliga regenter lyckades häruti, många misslyckades, och
deras länder blefvo för långliga tider förstörda.
Så fördömliga dessa läror än enligt en upplystare tids åsigter
måste anses, så voro de likväl då för tiden så allmänt gängse och
hade så djupt ingräft sig i mängdens föreställningssätt, att högst få
vågade draga deras rigtighet i tvifvelsmål. Sjelfva folken buro tillfölje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
