- Project Runeberg -  Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia / Tredje bandet /
LXI

[MARC] With: Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— LH —

tunnan efter kronovfirdiet blott till 9 mark, d. v. 8. till 2J D:dr eller

Rdr, då den i handel och vandel gällde 1), 2 à 21 Rdr.

Hvarje officer hade vidare ett kronohemman eller en del af ett
sådant till underhåll och boställe. Dess ungefärliga storlek eller
värdet af den afkastning det frambragte, betecknades genom storleken af
dess »vissa ränta», d. v. s. den ordinarie grundskatt, som det borde
utgöra till staten. Ifrån denna »vissa ränta» var hemmanet befriadt,
likasom från »alla ovisse persedlar», hvarmed menas åtskilliga onera,
som annars skulle hafva vidhäftat detsamma, såsom t. ex. skjutsning,
vägomläggning, körslor m. m. d. I hvad mån krigsbefälet var
befriadt från utskrifning och utskrifningshjelp hafva vi sett af
ofvanstående. De gemene knektarne synas äfven i början af Gustaf Adolfs
regering hafva haft | hemman till boställe och brukning (se Hamilton
rida 144); men vid den period, hvarom här är frågan, hade detta
blifvit dem fråntaget I stället bodde de hos vissa kronobönder, hvilka
äfven borde föda dem, se N:ne 1015—1017, förmodligen mot
ersättning af knektarnes arbete och af lindring i vissa skatter, äfvensom
mot frihet från uttagning till knekt. Denna börda skulle dock i
längden blifvit ganska svår, om ej knektarne alltemellanåt varit uppbådade
till tjenstgöring i fält.

Den sista inkomstkällan var slutligen det kläde, hvilket af
kronan till olika mängd och finhet årligen utdelades åt krigsfolket; en
tid hade detsamma utgått i penningar, men vid den period, som här
är frågan om, synes det i allmänhet hafva blifvit lemnadt in natura.

Sålunda lefde befälet af den lilla årslönen, af den försålda
span-målen och af det skattefria boställets afkastning, samt hade dessutom
ett icke ringa bidrag till kläder. Knektarne, som visserligen äfven
fingo något penningar och kläde, lefde dock förnämligast på allmogens
bekostnad, hvilken sålunda trycktes af en nästan stadigvarande
in-qvartering. Öfverstar och Ofverste-Löjtnanter finnas ej upptagne på
någon af ofvannämnde stater, emedan de aflönades kontant, direkte ur
statskassan, de förstnämnde med 2,000 D:r, de sednare med 1,000
D:r. Härvid bör likväl ihågkommas, att de tillika voro kompani-chefer
vid de regementer de tillhörde, samt åtnjöto de dermed förknippade
löneförraånerne.

När krigsfolket tågade genom landet, borde bönderna inqvartera
och bespisa detsamma mot omedelbar ersättning af officerarne och efter
en bestämd ordning (se N:o 1006 b).

Då det inhemska fotfolket uppfordrades till tjenstgöring i fält,
erhöll det aflöning efter tvenne kategorier, nemligen sold eller löning.
När den ena eller den andra användes torde numera vara svårt att
med bestämdhet afgöra. Solden synes under den tidigare delen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arkivkir/3/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free