- Project Runeberg -  Arma människor /
86

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som jag kan uträtta, så stöt på mig! ... Skulle ni inte
vara mig till gagn? Vad skulle jag ensam kunna göra
på ålderdomen, vad duger jag till? Jag har blivit så
fästad vid er, kära vän. Men hur skall det nu gå?
Jag går och dränker mig i Neva, och så är allt slut.
Ja, där ser ni, Varinka, att intet annat står mig åter
er förutan. Ack, min kära Varinka! Det ser ut, som om
ni ville, att en lastvagn förde mig ut till
Volkov-kyrkogården och att någon gammal tiggerska i trasor följde
med kistan för att strö sand på locket och lämna mig
där ensam. Det vore syndigt, mor lilla. Ja, i sanning
syndigt, vid Gud!

Jag skickar tillbaka er bok, min kära Varinka. Om
ni vill höra min mening om den, så måste jag bekänna,
att jag aldrig i mitt liv råkat läsa en så förträfflig bok.
Jag frågar mig nu ofta, mor lilla, hur jag hittills har
kunnat leva så här som en riktig träbock. Vad har jag
uträttat? Från vilken vildmark är jag kommen? Jag vet
rakt ingenting, mor lilla, inte ett dugg. Jag måste
rent av säga er, Varinka, att jag är en alldeles obildad
människa. Hittills har jag läst mycket litet, nästan
rakt ingenting. Jag har läst »Människans bild», ett
förträffligt verk, och »Gossen, som gjorde konster på
kyrktornet» och »Ibykos’ tranor» — det är allt, vad jag
läst, alltsammans. Nu har jag läst
»Stationsföreståndaren»[1] i er bok. Jag måste säga er, mor lilla, att
människan lever utan att veta, att hon i sin närhet har en
bok, där hela hennes liv till punkt och pricka är klart
ådagalagt, och där finner man mycket, som man förut
inte har haft den minsta aning om. När man börjar
läsa en sådan bok, erinrar man sig en hel del detaljer
ur sitt liv, man finner sammanhanget och får allt klart


[1] En skiss i Pusjkins novellsamling »Bjelkins berättelser».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free