Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armeniernas fruktansvärda läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tusental av fall, börja vi inse hela räckvidden av de
brott, som begås.”)
Litet senare interpellerade läkaren den turkiske
officeren igen.
”Men varför”, säger han, ”inte mottaga en
vänskapligt sinnad nations anbud att betala
transporterna, om ni nu vilja sända dessa människor från deras
hemtrakter till en för er säker ort?”
Turken svarade:
”Förstår ni inte, vi ha inte lust att upprepa dessa
historier igen om några år. Det är hett där nere i
Arabiens öknar och där finns inget vatten — och
dessa människor (från bergstrakter) tåla inte vid ett
hett klimat — begriper ni?”
Vi begripa alla.
En annan resande mellan Smyrna och Aleppo vid
öknens gräns ger en hårresande beskrivning av en
armenierkaravan han träffat på i sept. 1915 och som
då redan varit på väg i 2 månader. Många
karavaner fördes hit och dit, utan annan mening än att
trötta ut dem. Den ena dagen fingo de ett besked,
den andra ett annat. Byalag, som lyckats få med
sig några fordon husgeråd, måste lämna dem efter
sig på vägarna och till fots bege sig upp i
bergspassen; många av dem blevo aldrig sedda mer. Av vissa
karavaner på tusentals människor kommo stundom
blott några hundra fram. Så av 5000 från Harpout
endast 213 till Aleppo. Ett vittne talar om hur han
sett hopar av kvinnor, plundrade på alla sina
kläder gå hopböjda av blygsel, nakna genom byarna. I
Aleppo dogo människorna i hundratal av hunger och
utmattning dagligen, liggande i sina exkrementer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
