- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
25

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

ryssarna. En energisk och planmässig samverkan mellan
de svenska, ryska och preussiska styrkorna skulle ha
avgjort fälttåget till de allierades fördel, var Arndts
övertygelse. I stället fick han vara vittne till hur
vapenstillestånd i april slöts med fransmännen och hur
Pommern fram på sommaren formligen besattes av de
franska trupperna. När han senare i sin »Svenska historia »
rekapitulerar dessa års händelser, sammanfattar han
krigsutsikterna för vintern 1807 sålunda: »I sanning hade
Gustav Adolf denna vinter med 10,000 eller 20,000 man
kunnat bli Gustav Adolf, om han med dennes namn också
haft hans hjärta i bröstet.» Viljan till kampen saknades
nog ej hos konungen men väl förmåga att handla i det
avgörande ögonblicket, och framför allt, folkets flertal
stod fullkomligt fientligt mot konungens politik. ” Därtill
var landet både militärt och ekonomiskt utarmat, att fred
måste vara det nödvändigaste önskemålet för varje
klarseende fosterlandsvän, även om han som Arndts vän
general Schwerin ej hyste några franska sympatier. Men
förvisso kände Arndt mycken bitterhet över denna
missräkning, som var mer än blott. en missräkning, var
grusandet av hans bästa förhoppningar. . I tal och skrift
försöker han övertyga svenskarna om faran av deras
franskvänlighet och visar dem, att de sakna klar blick
för det närvarande världslägets fordringar. Men alla
hans ord och maningar förklingade ohörda; och han
säger själv att han »kände sig i fullkomlig opposition
mot tiden och människorna, nästan stel och förstenad
bland dem som han måste umgås med». Han såg-sig
hänvisad till sig själv och »sin egen tankegrav, ju mer
de andras känsla och åsikter äro fientliga mot mina».
Men det var ej endast sina drömmar om Sverige som
Europas och Tysklands räddare som Arndt måste uppge,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free