Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
medvetet nationell uppfostran i motsats till » Fragmenten »,
som sökte så långt som möjligt förbigå det rent
nationella. Men skriften om bondeståndet blir också en lans
mot den ovannämnda statsåskådningen som i medeltidens
feodalväsen och hierarki såg sina ideal, i motsats
däremot tecknade Arndt en stat, som var grundad på
borgarnas fria hängivenhet: »Fäderneslandets idé framväxer
ur den känslan, att vi alla äro borgare med lika rätt och
plikter, att emedan var och en får arbeta, verka, förvärva,
njuta efter måttet av sina krafter, var och en också
måste hänge sig åt den »heliga tjänsten». — Men trots
sin hängivenhet för nydaningsarbetet hävdar Arndt
samtidigt, att utvecklingen måste så långt som möjligt anknytas
till det förgångna. Arndt är motståndare till allt slags
experimenterande med reformer, det nyskapande elementet
i samhällsförbättringarna ligger för honom just däri att
det framväxer som mogen frukt av givna förutsättningar.
Till och med de preussiska reformerna som han
omfattade med hela sin:själs lidelsefullhet syntes honom
till slut sakna fast mark att stå på. Arndt är aldrig
rädd att med ett raskt hugg skilja det murknade gamla
från det nyväxande, men för nyhetsmakeri utan väl
grundade förutsättningar har han ingen sympati. Hans
fordringar på ett nytt skick för Tyskland kunna ha ett nog så
revolutionärt utseende, men de äro innerst i bästa mening
konserverande, syftande att bevara, och där det behövs,
hjälpa fram i ljuset det bästa och livsdugliga. Sålunda kom
Arndt hela sitt liv att göra skarp front åt tvenne håll,
mot den reaktionära romantiken och mot all slags
revolutionärtradikal reformiver. Hans motsättning mot det
sistnämnda är ju en parallellföreteelse till hans ihållande
avoghet mot franskt väsen som han ensidigt nog
betraktade som till sin natur oupplösligt förbundet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
