Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
skulle ökas med tvänne syskon. Detta var den gryende
barndomens år, och från dem äger jag mina älskligaste
och mest idylliska minnen, och jag tror också, att de
varit mina. lyckligaste dagar. Vad nu det yttre
beträffar, så hade vi visserligen kommit från palatset till
hyddan. Dumsewitz var en ful, utan plan tillkommen
gård, med -ett nytt men dock smått tilltaget hus;
emellertid lågo dock vackra ängar”och dammar runt
omkring, jämte två mycket rika fruktträdgårdar och på
fälten kullar, dungar, dammar, gravhögar, allt i det
oordentliga men romantiska tillståndet av ett ännu
ofullkomligt och ursprungligt jordbruk. MNaturen var, för
att tala med Goethe, gudskelov ännu inte ordnad och
i sin ostörda vildhet med fåglar, fiskar, vilt och hjordar
desto härligare. Också strövade vi, följande vår far,
den glade jägaren, och hans hundar, ofta omkring där.
Detta allt hade vi att fröjda oss åt, men betraktade
alltjämt Shoritz, där nära vänner till oss bodde, och
Silmnitz, dit min morbror, Moritz Schumacher flyttat,
som vårt egentliga hem, emedan grannarna och
grannarnas barn varje vecka, ja ibland dagligen kommo
tillsammans. Detta skedde för det mesta i skogen Krewe
varav en del hörde till Dumsewitz, och där vi för att
fånga och snärja fåglar, för det mesta träffades som
vänner, men ibland också hade våra fientliga
sammanstötningar. Vi hade överhuvud ett mycket lyckligt liv. De
tjugu eller tjugufem närmaste åren efter det sjuåriga
kriget var en lugn, glad tid, och människorna kände sig
utomordentligt förnöjda och behagliga till mods och
läto vid besök, sammankomster och festligheter och vid
resor till avlägset boende släktingar barnen deltaga i allt.
Men det bästa var, att vi inte blevo plågade med någon
tidig skolgång, och att sålunda dessa Dumsewitz-år fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
