- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
76

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

morbror från Stralsund och magister Stenzler jämte sina
damer voro hos oss, och vi barn hade fått taga på oss
våra söndagskläder, att jag var ute på dammen vid
blekplatsen, då isen brast och jag kom i och redan
hunnit sjunka en gång, när bror Karl fick tag i håret på
mig och drog upp mig. Jag begav mig med drypande
kläder till tjänstefolkets rum, där jag vid den varma
ugnen någorlunda kunde torka mig. I detta tillstånd
måste jag, då det blivit mörkt bege mig in bland
gästerna. Männen spelade Phombre, damerna sutto vid
tebordet och föreläste ur »Siegwart», och jag stackare
stod vid kakelugnshörnet så långt från ljuset som
möjligt, skygg och ängslig att någon skulle ta eller känna på
mig och tittade alltemellanåt över damernas axlar på
bilderna i romanboken, men jag var rädd och hackade
tänder. Då kom min räddarinna, den goda tant Sophie;
hon kom tillfälligt att "känna på min våta rock och fick
reda på hela mitt våta äventyr och förbarmade sig över
mitt elände. Genast var jag avklädd, fick på mig en
torr skjorta, och så i säng. De våta kläderna torkades
och slätades till, och nästa morgon visade jag mig åter
prydlig och belåten. Min moster hade under
föregivande av tandvärk, varav jag som barn plågades mycket,
ursäktat min bortovaro. Jag har sagt, att allt på den
tiden strävade efter en viss förnämhet och sirlighet.
Detta drag var utmärkande för alla klasser, även för
dem som gränsa till de allra lägsta. Min far var son
till en herde, var en frigiven som tjänat hos en stor
herre och genom omständigheternas gunst kommit upp
sig litet. Han var en vacker, ståtlig man och hade
genom resor och umgänge med bildade tillägnat sig så
mycket bildning, som en olärd överhuvudtaget kunde få’
i dessa dagars Tyskland. Han var i förstånd och
levnads

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free