- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
94

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

Hinrich Arndt. = Till denne, som var min fars kåraste
bror och vän, reste vi vanligen på vintern eller hösten
vid den tid då äpple, päron och nötter mognade, då
bikuporna avtogos och jakten började. Gamle greve
Malte tillät nämligen sina artendatorer jakten på
småvilt, blott hjortstocken hade han förbehållit sig själv.
Men min far och min gamle farbror, egentligen alla
farbröderna voro väldiga Nimrodar och höllo sig med
de förträingastc; bössor och jakt- och rapphönshundar;
min far var kanske mästare för dem alla och ej lätt
flög en morkulla ostraffat framför hans bössmynning.
Och hur ofta har jag ej, då jakten gick efter dessa
fåglar eller efter vildgässen i kvällningen, eller efter de
myriader vindspolarna på trädesåkrarna, gått efter honom
på stranden som upphämtare och fyllt jaktväskan med
de nedfallande fåglarna! Då de nu strövade omkring i
Posewalds, Nadelitz och Sällitz skog- och buskrika
trakter, vilka gods min farbror förvaltade, fick jag
vanligen sitta upp till häst, och på bägge sidor om sadeln
fästes band, varvid de stackars hararna fastbundos. Så
måste det hålla på från morgon till kväll, ofta i storm,
regn och snöslask, ty männen voro då ännu i sin
kraftigaste ålder, och jag vågade inte mucka, hur jag än
invärtes ryste av köld och väta. Och jag knystade
inte heller, ty jag fick därunder uppleva så många
äventyr, och den gamle Hinrich var en så poetisk och
romantisk människa, att jag alltid fann rikt utbyte.
Jag kallar den duktige gamle bonden poetisk och
romantisk och skulle egentligen också källa detta Putbus
så, som med sina kullar, skogar, gravhögar, grav- och
offerstenar, kuster, öar och halvöar själv är en romans
och dikt. Den gamle Hinrich, ingenting mer än en
något förfinad bonde, var blott en bild därav, eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free