Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
jag ej: »Doktor Luther har sagt, om Gud inte
förstode skämt, ville jag ej vara i himmelen.» Jag kallar
honom patriarken, det var verkligen denna lyckofödda
människa, redlig, fri, tapper och hjälpsam; i fast tro på
Gud och hans världsregering lät han med sinnet lätt
och stilla, olycka och trångmål gå förbi sig och reste
sig snart åter vid livets solsken. Min far, en man med
lättrörlig och lättsårad känsla var honom mycket olik,
också till det yttre, en stor, stark, brunlagd man, men
emedan de med sina olikheter kompletterade varandra,
höllo de så mycket mer av varandra. Som den äldste
och en boren patriark hade han ej blott stort anseende
bland sina släktingar utan åtnjöt även stor aktning hos
alla grannar och hette blott fader Arndt och tålde ej
något annat namn av sitt tjänstefolk. Ordet herre var
honom förhatligt, om någon ville uppvakta honom
därmed; han menade att blott hans husbonde greve Putbus
var herre, och han hade väl ej orätt. I kraft av denna
fadersvärdighet hade han också rättighet till mycket,
som marr ej med samma tålamod skulle ha tagit emot
av andra. För att jag fällt ett föraktligt ord om
svenske konungen, gav han mig, redan stor och vuxen,
en smällande örfil, utropande: »Pojke skall du tala
så om vår konung?» En annan släkting, vars fru
skänkt sin man tvillingar och som vred händerna för
denna Guds välsignelse, bannade han med orden:
»Du fega människa, tror du inte, att Gud kan
uppehålla det som han låter födas.» Sådan förblev han till slut.
Jag och min bror besökte honom ett halvt år före hans
död (han dog på vintern 1811). Den åttioårige gubben
satt i sin stuga tillsammans med sin gamla moder, han
var redan sammansjunken, men den gamla livslågan
blossade friskt upp, då han såg oss. Han satte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
