Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II7
riksrådet. Utom denna trädgård fanns det tvenne väl
planterade fruktträdgårdar och runt omkring gården ängar
och i likhet med Schoritz tvenne förtjusande ekdungar,
motsvarande Lälo och Krewe, den ena på ett något
längre avstånd med ruinen av en gammal borg,
varomkring spöken och häxor och allehanda underliga varelser
hade sitt tillhåll och en kvarts väg längre bort en stor
präktig bokskog. Men bäcken, trädgårdens prydnad och
glädje flöt efter tio minuters väg ut i ån Barth, som
ej ”långt från staden Barth efter ett par timmar når havet,
alltjämt endast en å men dock av stort behag, ej
minst för djurens och fiskarnas skull och för de tillfällen
till bad som den erbjöd.
Här bodde alltså familjen bekvämt och behagligt, men
samtidigt med flyttningen drabbades vi av en stor sorg,
i det vår tvååriga syster Karolina dog i strupkatarr till
stor smärta synnerligast för mig. Men himmelen gav
oss snart åter ersättning därför genom en liten flicka,
som blev familjens sista telning och skulle hela många
förluster. Hon kallades därför Dorothea eller Gudsgåva.
Löbnitz låg tre mil från Stralsund, sådana mil varom
gemene mans ordspråk säger, att räven mätt till och
givit svansen med. Jag hade emellertid genom mina
spartanska övningar blivit ganska raskbent och gick ofta
vägen på tre timmar. Detta hände ofta på
lördagseftermiddagen, och tidigt på måndagsmorgonen bar det
åter i väg till staden och skolan, än med skjutslägenhet,
än så att det spändes för hemma och jag fick åka halva
vägen. Vagnslägenhet fanns det tillräckligt både på
sommaren och vintern, först Hamburgerposten, som for
förbi alldeles invid oss, men som efter dåtidens vana
gick i förfärlig snigelgång och höll stilla vid varje by
och vid varje värdshus, för det andra hade min far vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
