Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
veckor ligga utsträckt till sängs. Sällsamt! När kulan
gick igenom mig var det med en känsla som jag förut
erfarit. ”Just på samma sätt, som man skulle stöta en
kall istapp genom kroppen, hade jag i drömmen några
gånger känt en kula genomborra mig. Jag frågade:
Vad är det, och varifrån? O Origenes!
Kort före denna kullek hade jag i Greifswald utstått en
dödsångest av- ett högst löjligt slag, varvid jag kunnat
tänka på jätten Goliat och vällingsskålen med de fromma
målningarna. Jag infann mig nämligen i det kungliga
hovlägret för att underdånigast tacka för att hans majestät
utnämnt mig till extraordinarie professor med lönetillägg.
Konungen mottog mig alldeles ensam i en stor sal
på sitt vanliga högtidliga sätt; men där bakom stodo
tvenne gemak öppna där -general Armfelt och
överkammarherre Stenbock hade upptåg för sig med så
löjliga grimaser, att konungens närvaro behövdes för
att jag ej skulle bryta ut i skratt. Jag kände mig
svårt olycklig, ty något löjligare fanns det ej, än denne
Stenbock, antingen han nu hade upptåg och grimaser för
sig eller ej. Hela hans gestalt, ställning och åtbörder
voro löjliga, som en hare på lur. En långt från stammen
fallen avkomma av Karl XII:s store fältherre.
Mot Mikaelitiden voro mina arbeten i Stralsund slut
och jag begav mig till min far i Trantow, ett kungligt
gods vid Peene, där han bodde sen två år tillbaka.
Här nådde oss snart underrättelserna om och snart också
flyktingar från slaget vid Jena. Då snart både vän
och fiende började samla sig vid denna gränsström, så
begåvo vi oss till Stralsund, varifrån far reste till Rügen
och jag till Sverige. Av de förvirrade eller helt och hållet
odugliga krigsanstalterna i den lilla svenska provinsen
var föga tröstande att hoppas. Jag hade ej lust att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
