Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
övre delarna le som en salig Olymp och till och
med de blixtrande ögonen ej hota, så att den som
förskräcktes för den undre makten, tröstades av den övre.
Eljest talade ur alla drag, åtbörder och ord hos denne
härlige man redlighet, mod, fromhet. Det var en
härskarnatur, han skulle ha varit en boren furste eller konung,
kort en nummer-ett-man. Jag vill därmed ej säga, att
man ej kan vara och verka förträffligt som en
nummertvå. Det förstås ju av sig själv, men Stein var
ej skapad därtill. Det var en alltför mäktig
egendomlighet hos honom, hans väsen var överhuvudtaget av en
alltför sträng gjatning för att han lätt skulle kunna smyga
sig efter en främmande natur, ännu mycket svårare
underkasta sig någon annan, som de ädlaste människor
ofta gjort och måst göra för goda ändamåls skull.
jag vet ej på vilket sätt eller genom vilken anledning
herr von Stein kommit till Petersburg. På kejsarens
inbjudning genom ett brev – det förstås, och det har
han själv berättat för mig. Av andra har jag hört
att kejsaren, stående på randen av förfärliga händelser,
som hotade att krossa honom, erinrat sig de ord som
ministern 1807 i Tilsit förutsagt och åberopande dessa
förutsägelser kallat honom till sig. MHur det nu var,
herr von Stein hade här inga strider — ty han gick
utan fruktan alltid rakt fram och överlät det övriga åt
Gud. Men kejsar Alexander måste långsamt kämpa
sig igenom. Denne var mäktig av varje intryck — av
allt stort och ädelmodigt, men det fanns något vekt i
hans natur som saknade den fasta uthålligheten och den
manliga hårdheten. Kriget med Napoleon var förklarat,
och de första blodiga sammanstötningarna hade redan
inträffat,, men ännu alltjämt satt Romanzoff vid styret
och hade skickat inrikesministern, den förtjänte Sperenski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
