Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
olyckliga kamrater i denna oerhörda jämmer, många hus
alldeles öde utan golv, fönster och ugnar, många blott
med nedbrända väggar; bland dessa förfärliga
minnesmärken över ödeläggelsen skuggorna av fångar och
rekonvalescenter smygande omkring, här och där invid en öde
mur stod hopkrupen och frysande en stackars övergiven
häst tuggande på en sparsam knippa hö. Då jag
återvände till staden, träffade jag en ståtlig ung man, som
jag tilltalade, han var från Brabant och överkirurg på
ett lazarett för franska fångar, som voro inkvarterade i
en andlig stiftelse. Jag följde med honom ända till
eländets förgårdar och såg hela klosterkyrkogården runt
omkring fylld med lik. Han berättade att av tvåtusen
lazarettister dagligen femtio till åttio dogo. Det
förminskade snart hans arbete. Då jag kom närmare
stadsporten mötte jag femtio, sextio slädar fulla med lik, som
skaffats undan från lazaretten och från de offentliga
platserna, det var som om vagnarna varit lastade med
torra grenar, de voro hårdfrusna av kölden och blevo dålig
föda för maskar och fiskar (ty man kastade dem i vakar
man högg i floden). Det rysligaste var, att liksom
man på ställen, där myrorna ha sina stackar, kan se
spåren av deras vandrande flit, man i huden på många
kroppar kunde se hur lössen där tagit sina vägar. Det
var en fasansfull anblick att se människokropparna som
en gång hälsats med kärlek vid födelsen, sedan
kärleksfullt närts och vårdats och slutligen i sitt livs blomstring
genom en vild erövrare blivit slitna från föräldrar och
vänner, släpas bort så djuriskt, utan all tukt,. ja med
huvudet hängande mot marken och benen i vädret, utan
att det som annars mänsklighet och skamkänsla håller
dolt, på något sätt skyldes.
Den 13 januari var vackert, klart och:ej för kallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
