Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
blivit förbrända. Jag kände en fasa som om jag på
ljusan dag sett spöken och flydde från de öde murarna.
Samma afton såg jag i staden dock den fasansfullaste
synen. Jag hade gått ut för att beskåda det anländande
och genommarscherande ryska lantvärnet och även de
polska bönderna och judarna, se, då lockade mig sång
och jag kom oförmärkt till Minskporten, där en
högtidlig gudstjänst hölls. Jag hörde på några minuter
och kom på återvägen genom en port in på en
kyrkogård. Jag såg först blott kyrkan, sedan de övre fönstren
eller snarare de fönsterlösa luckorna av en runt omkring
kyrkogården löpande byggnad, som liknade ett kollegium
eller kloster. Då jag kom närmare, vad såg jag? Lik
på lik upptornade, på några ställen så högt, att de nådde
ända till fönstren i andra våningen, det var helt säkert
tusen lik, ett helt utdött lazarett; i hela den vidsträckta
byggnaden intet fönster, ingen människa, blott en hund
nosade vid en dörr. Lyckligtvis band stark köld
förruttnelsestanken, som annars gjort dessa fasansfulla ställen
omöjliga att närma sig. Sådana likhögar ha väl i
Tyskland och Frankrike också funnits efter blodiga
slaktningar, men det skulle polska vanor till och ett
sådant år som 1812 att i dylik gräslighet visa dem
för mänskliga ögon. Men hur kunde jag väl förvåna
mig över att sådana högar av lik här voro upptornade,
stod ej vår släde i det Müllerska värdshuset på en under
gödsel och halm i full mundering nedtrampad fransman?
Så stor var tidens olycka, så sorglöst omänsklig smutsen.
I Wilna vimlar det av judar. Jag måste där köpa
några småsaker, som man stulit från mig i Pleskow och
måste alltså ofrivilligt gå omkring i deras bodar. Jag
fann ansiktena och gestalterna här i Eitthauen mindre
vackra än i södra Polen. Judarna visade sig i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
