- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
217

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

månader en smuts i bostäder, i städer och byar och på
gatorna, som jag förgäves skall försöka skildra. Jag
kom därvid ihåg en anekdot, som man i Kalisch och
Breslau berättade om marskalk Davoust. Denne red
under senhösten 1806 fram till stadshuset i Kalisch,
dit han befallt de polska magnaterna och då han,
stigande av hästen, sjönk djupt ned i smutsen sade han
till en bredvid honom stående för detta preussisk
ämbetsman, i det han skrapade av smörjan från sina
stövlar: Voilå ce que cette canaille appelle sa patrie.
I verkligheten måste man se och känna, eljest tror
man ej på den rysliga oordningen och den grisaktiga
smutsen i Polen, man förstår ej hur ett folk med så
stor livlighet och en sådan sagolik förkärlek för allt
som är präktigt och lysande, kan bli så förnedrat.
Ty också här ser man spegelbilden av hur deras
regering och förvaltning sett ut sedan århundraden tillbaka,
också härvidlag förstår man den ädle Kosciuskos ord:
finis Polonie. Här är allt nedsölat och smutsigt, ej
blott de levandes boningar utan även de dödas, ja även
Guds hus, åtminstone det som de dödlige kalla så.
Hur många kyrkogårdar har jag ej sett utan ett spår av
någon mur eller omhägnad och med kor och svin klivande
omkring på gravarna. I kyrkorna lägger man under
den kalla årstiden halmlag på halmlag, så att det mot
sommaren ofta ligger alnshögt därinne och måste mockas
ut liksom ur osnyggt hållna ladugårdar. För min del
vare det nog sagt att jag under min färd, då det nästan
ständigt regnade, alltid var glad att från människornas
stolar och bord få komma undan till min våta och kalla
vagn. Ty jag åkte i en lätt s. k. holsteinare, som
jag köpt i Königsberg och som lämnade alla vindar
och molnutgjutelser fritt tillträde till min härlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free