Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2253
£2)
räckligt, men glädje och förhoppning i nöden och en
trofast hjärtanas gemenskap, som blott kan skapas i
sådana tider! Jag levde med kära vänner, med ädla och
högsinnade människor, som ansågo min vilja som handlingen
själv. Savigny och Eichhorn sutto i lantvärnsutskottet,
Fichte hade för sig och sin unge son, som ej stort
mer än gosse knappt kunde bära vapen, ställt lans och
svärd framför sin dörr. Man hade velat ära den store
filosofen genom att göra honom till officer vid
landstormen, men han hade avböjt med orden: »Här duger
jag blott till menig.» Hos honom var allt fullt allvar.
Han hade svårt att gå, jag tror han led av gikt. »Jag
vet», sade han, »att jag ej kommer att utföra några stora
gärningar, men jag skall aldrig visa folket vägen till
flykt, blott över mitt lik skola fienderna tränga in i
staden.» Han var förvånansvärt frisk, livlig och
älskvärd under denna tid och det var som om han i
kärleken till folk och fädernesland allt mer upptäckt den
brygga varifrån han från sitt idealistiska jag kunde komma
över till icke-jaget. Jag såg honom mycket under
denna tid, i hans hem och bland vänner. Han och Reil
voro helt visst de mest tragiska karaktärerna i
Huvudstaden genom den oerhörda eld, varmed de omfattade
tiden och genom det brännande hat som den sistnämnde
nästan mer än Fichte hyste mot fransmännen. <Reil,
den ädle ostfriesaren, var en man av mäktiga passioner,
som i de härligaste färger och flammor gåvo sig
tillkänna i hans sköna anlete och gudomliga ögon. Jag
hade blivit vän i huset hos honom och tillbrakte många
aftnar med hans älskvärda familj, då han lidelsefullt
rökande sin tobakspipa frambesvor sina fantasier över
naturoch människolivet. Jag kommer ihåg, som om det varit
i går, hur jag träffade honom på en promenad — Unter den
Axnudts minnen. lö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
