- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
227

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

själva. — Jag borde egentligen alltid knäppa mina händer
vid namnet Wellington; hur många glada dagar och
nätter har han ej berett mig genom sina segrar, och
hur har han ej hjälpt mig och så många över de svåraste
åren 1810 och 1811!

Det fanns visserligen här många betydande män som
visade stor vänlighet mot mig. Men de ledo av samma
onda, misstämning och förargelse, vari Stein allt mer och
mer sjönk ned. — Det var fältläger, ett vilt och bråkigt
liv, ofta ett obehagligt liv. Jag fann emellertid en skara
ädla ynglingar med vilka jag ofta sammanträffade i
staden men än mer i den omkringliggande trakten t. ex.
på den herrnhutska platsen Gnadenfrei, där voro Max
von Schenkendorf som jag här lärde känna, Theodor
Körner som svårt sårad undkommit
wöärtembergarnas sablar, och ett par veckor bodde här hos greve
Gessler, sin gudfader, etc. Min egentliga glädjebringare
var emellertid greve Gessler, en gammal ungdomsvän
till Stein, som hade stor makt över denne och alltid
så . småningom satte honom i gott lynne, även om
de i början gnabbades; denne ädle man hade vunnit
ett storartat herravälde över ett stormigt hjärta och en
sjuklig kropp, som. svårt plågade honom med
giktanfall. Han förstod den svåraste av alla konster att
till det yttre synas glad även om åskmoln hotade
inombords. Det var det mest storartade nöje att se hur
hans spiritualitet lik flintan kunde locka gnistor ur det
Steinska stålet. Han hade gods i närheten, och de
sachsiska generalerna och andra bodde en timmes väg från
Reichenbach på hans gods Neuendorf, dit vi ofta
promenerade. Jag blev snart befriad från mitt
nattväktarnäste, där jag satt som i en hönsbur. Emedan vi alla
hade för litet att göra, vilket vid sakernas tvivelaktiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free