Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
vägen en arm av den stora Havelbukten skär in. Det
var där som den geniale Hä&nrich von Kleist, vilken jag
på vintern 1809 under mitt inkognito i Berlin ofta
hade glädjen sammanträffa med, skjutit sig tillsamman
med en dam. Jag lät visa mig fläcken där de fallit,
träden stodo där oberörda, gräset växte saftigt och grönt,
till och med några kvistar timjam kunde jag plocka. I
samma rum som jag, intog också en ung officer sin
middag tillsammans med en mycket vacker blondin. Dessa
båda sågo ej ut som om de ville skiljas från livet. De
togo snart vägen söderut och jag mot norr. I skymningen
var jag i Reimers gästvänliga hem, där jag nog fick
en mjukare bädd men inte hade några mexikanska
blomsterdrömmar.
Jag tillbragte denna höst och vintern 1815 i Berlin.
Jag tillhörde nu Preussen. Sedan jag blivit fri från
min svenska partikularism och mnästan också från all tysk
partikularism befann jag mig i den starke St. Kristoforus
läge, som gick ut för att söka sig en herre. Ack, vem
hade under åren 1809 och 1810 någon tysk herre?
En enda hade blivit herre över alla. Men då denne
började att vackla, då den scythiska isen och snön och
kosacklansarnas stötar ansatte kolossen, då kunde man
börja se sig omkring. Jag hade tidigare haft en stark
antipati mot Preussen, till och med min gamle herre
hoppades i början av 1813 ej så mycket därav, som
han bort. Han kom ännu ihåg kampen 1809, den
stolta jättekampen då Österrike blev slaget med de
ädlaste sår, nej icke slaget — då det måst underteckna
den tunga freden, emedan det till slut ej blott
lämnades allena utan även angreps av ryssarna, så att det
redan rågade måttet av lidande flödade över. Men då
nu Preussens åska och blixt började dundra, då segrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
