Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
gränser varken sachsarg eller preussare, vi äro alla tyskar
och vilja förbliva tyskar och segra eller dö som tyskar.
Ja, jag har svurit, och i skolen svära det med mig, att
jag blott död eller som segrare kommer tillbaka över
Rhen». Här kände jag åter vilken den kraft var som
gjorde denna väldiga människa, denne varken genom
några särskilda kunskaper eller vidsträckta överblickar
utmärkte fältherre till ett tyskt banér.
Omkring mitten av maj reste jag till Köln, Rhens
huvudstad, där jag tillsvidare tog min bostad. Också
här pågick krigstumultet hela sommaren igenom. Först
kommo flera män bland dem också släktingar från min
hembygd, vilka som frivilliga skulle förena sig med hären
i Belgien. Jag kommer i håg att jag följde dem ned
till floden för att sätta oss över till Deutz, där jag
skulle hålla en liten avskedsmåltid tillsammans med dem
och sen följa dem ett stycke på väg under natten.
Min lille son, då fjorton år, med svallande lockar gick
bredvid oss och bar en av ryttarnas väldiga sablar under
armen. Emedan han var smärt och vacker och med
sitt täta locksvall såg ut nästan som en flicka, sprungo
kvinnorna efter honom och ropade till hans stora
förargelse: — »Sanrnerligen det är en flicka, en vacker flicka
och följer med husarerna!» = Andra utropade sedan .de
betraktat honom närmare: »Den stackars pilten, vad
skall han med i kriget att göra?»
Snart kom också Talleyrand från Wien för att skynda
till Ludvig XVIII i Gent. Jag var just hos
konimendanten, överste von Ende, en duktig något barsk
krigare, då det I om ett bud från Talleyrand att
översten skulle skicia honom några gendarmer till eskort,
den gamle skälmen hade blivit rädd, då han på några
ställen hört folket ropa ordet fransos i ej alltför
akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
