22 friade millionerna soldater komma i åratal att få fullt upp att göra med att nedrifva de eländiga barackerna, sanna pest- och feberhärdar, och i deras ställe uppbygga vackra, bekväma och sunda hus, utrustade med all nutidens komfort. Många behöfva också arbeta i åratal för att bekläda hela folket, som till största delen varit klädt i trasor, med vackra, bekväma och efter årstiderna lämpade kläder. Det kommer också att kosta mycket arbete att nedrifva alla de mörka minnena från tyranniets dagar: fängelserna, fästningarna etc., att aflägsna de romerska galgarna — ty något annat är ju korset icke — från kyrkorna m. fl. och förvandla dessa, allt efter deras konstvärde, till stallar, magasin, församlingssalar eller muséer. Alla de minnesmärken som erinra om masslaktningar, alla monument till förhärligande af de medeltida rofriddarne, alla statyer till förhärligande af »kungar och prinsar», som »det tacksamma folket» —1 (hvilket man aldrig tillfrågat) — upprest, förstöras och i deras ställe resas minnesmärken och monument till erinran om mänsklighetens verkliga heroer, kämparne och martyrerna för friheten, skalderna och tankarne, som fört mänskligheten fram ur mörker och förtryck till ljus. Efter denna öfvergångstid kan konsthandtverket åter komma till heders. Det har försvunnit under kapitalismen, som i deras ställe skapat lyxindustrin. I de arkitektoniska mästerverken från medeltiden — då de fria handtverksgillena blomstrade — beundra vi skulpturens rikedom och mångfald. Man ser huru arbetarne fått arbeta fritt och otvunget, samt fått ägna sig åt sin konst efter individuell drift. De ha ej fått sitt konstsinne förstördt under kapitalismens själsmördande arbetsdelning eller hetsats af kapitalistiska pådrifvare. Efter clenna öfvergångstid skall arbetet åter blifva konst, emedan det kan utöfvas fritt, utan tvång och pådrifveri och som konst skall det, som all konst, bereda skaparne glädje och njutning. Så skall blotta skaparglädjen hos arbetarkonst-närerna bli den mäktigaste sporren och den säkraste garantin för en alla behof fyllande produktion. Och clå driften till verksamhet, färdigheterna och böjelserna äro så olika hos människorna, ligger äfven häri en garanti för att de mångfaldigaste behof blifva tillfredsställda.