- Project Runeberg -  Tal om Sveriges naturförhållanden och om den inflytelse de äga på dess näringar och slöjder /
9

(1828) [MARC] Author: Carl Arosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vestra Europa, och att de länder der råg förtäres,
just äfven äro de der detta sädesslag växer
lika ymnigt om ej ymnigare än hos oss.
Norrige är det enda land som kunde erbjuda en
förmånlig afsättning, men då deri måste täflas med
hela östersjökusten af Tyskland och det
närbelägnare Danmark, blir denna uppmuntran
mycket inskränkt. Säkerligen äro dock vissa
trakter af Sverige ganska tjenliga för en
betydligare odling af de i verldshandeln mera begärliga
sädesslagen hvete och korn, nemligen de
trakter der icke sand utan lera utgör jordmonen.
Stora delar af Upland och Östergötland äga
detta naturskick. Mera spridt, men icke
sällsynt, finnes det i Westmanland och flera andra
provincer. Skåne har i långliga tider försett
det öfra Sverige med korn. Man har fordom
klagat att det varit mindre stridt än det som
erhållits från andra landskap, men detta lärer
på de sednare åren hafva förbättrat sig.

Det märkliga förhållande, att efter flera på
hvarannan följande ymniga år, ett enda af
missväxt, eller blott af svag skörd, kunnat
förorsaka nära hungersnöd i Sverige, detta förhållande,
som så nyligen stått för våra ögon, förtjenar
visserligen ett noga begrundande. Att de goda
årens öfverflöd icke blifvit besparadt, är
tydligt; att det icke kunnat blifva det, påstås af
många. Man anförer den allmänna fattigdomen,
som tvingar landtmannen att sälja snart och
till så stort belopp att hans penningbehof kan
fyllas, hvartill naturligtvis vid låga priser åtgå
så många flera tunnor. Men man frågar då
skäligen: uppätas också då så många flera tunnor
emedan de fås för bättre pris? till någon del
torde väl härpå kunna svaras ja, och måhända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:00:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arostal/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free