Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mansåldrar sökt sitt skydd, och funnit hvad
de sökte.
Jag har hastigt öfverfarit Academiens
förflutna tider; men jag har öfverfarit dem med
samma ljufva känsla, som man vid äldre år
återkallar för minnet sin friska och starkt
framskjutande ungdom. Vi hafva emedlertid sett
hvad våra företrädare, trogna sitt antagna
valspråk, lemnat oss att vårda ; kommande slägten ’
skola dömma huru vi de åtagna förbindelserna
uppfyllt.
Vid erinran af Academiens utmärktare
Ledamöter, fäster sig uppmärksamheten otvunget
vid de tvenne skiljaktiga vägar, på hvilka de
egentligen i sin verksamhet framgått: den ena
hlotta forskningens, den andra tillämpningen
deraf till Samhällets gemensamma
angelägenheter. Begge äro lika vigtige och oundgänglige :
ingendera kan Samhället umbära, och den ena
kan ej umbära den andra. Uppå begge
erfordras det förståndets ljus och caracterens styrka,
för att kunna genomtränga och åt sig förvärfva
en uthållande uppmärksamhet; men huru skilja
de sig icke, både i föremålet, i utöfningen och
i följderna.
Vetenskapsmannen känner ingen gräns för
sin fria forskning: hela verlden står honom
öppen , och det goda han förmår uträtta, tillhör
alla: hans misstag blott tillhöra honom sjelf.
•Har hans blick trängt djupare i naturens
gömmor, än hans föregångares, så fäster sig
upptäcktens vigt vid hans person. Hans ryktbarhet
målas ej på ett pergament, som förmultnar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
