Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda vätska och en enda metall, om
bott-jitn af urglas beklädes med metallbläck, t.
ex. stanniol, klippt så att en smal och
spit-sig flik lemnas utom glaset. Man slår
de-stilleradt vdtten i glasen, ställer t. ex. 3o
urgl.is bredvid hvarandra och förenar dem
på ett sådant sätt att den spetsiga fliken af
tennfolium ur det ena glaset lägges på ytan
af vattnet i det nästa. De El. phenomenen
äro svaga och upptäckas ej utan
condensa-torns tiiihjelp. Då stanniol (tennfolium)
nyttjas är electriciteten positiv på metallens
sida, men om kopparbleck nyttjas negativ.
Den electriska laddningens intensitet aftager
om salt löses i vattnet och den är i
mättade lösningar aldeles ingen. Man betviflade en
tid riktigheten af denna uppgift, till dess
den bekräftades af Professor Ersann i
Berlin som utförligt undersökt Zambonis
uppgifter. Han fann att dessa staplars
verksamhet vexer med metallbladens yta och
att den, under i öfrigt lika omständigheter,
ar ju större, ju betydligare skillnaden är
emellan de ytor af vattnet som på båda
sidor råkas af metallen. Ermann fann
electriciteten i stapelns poler omvänd mot hvad
Zamboni uppgifvit, nemligen af Zink
negativ och af silfver positiv. Orsaken till
den-j> a metalliska laddning är det breda
metallbladets contact med vattnet, hvaraf
vattnet på denna sida får den ena El., och
följaktligen på den andra sidan den andra.
Vore äfven der ett lika stort metallbleck,
så skulle de lika electriska phenomenen på
staplar
af en
vätska
och en
metall.
*) Ibid. 1820, St. I. p, 4&.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
