Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flytande massa, en droppa af en ofantlig
diameter, och af en oändligt hög
temperatur, som genom radiation skulle efterhand,
men ytterst långsamt, afkylas och lemna
de smälta föreningarna tillfälle att åtskiljas
och mer eller mindre fullkomligt lyda sitt
kristallisations-hegär.
Det anstår oss ej att uppgöra
förslags-meningar öfver huru materien en gång
började. Menniskaiis förstånd är skyldigt att
känna sina gränsor och att endast inom
dem öfva sin förmåga ; men vi kunna, utan
att öfverskrida dessa gränsor, tänka oss
elementen på vår planet någon gång förenade
i andra förhållanden. Förändringen af
dessa och öfvergången till andra har
oundvikligt varit åtföljd af "en ofantligt upphöjd
temperatur. Vulcauerna äro derpå talande
bevis i smått, och således om vi få antaga,
att tillvarelsen af jordens grundmassa icke
begynte i ett ögonblick, sådan som den nu
är, utan att dess element någon gång
sedermera kommit att förenas i sina
närvarande förhållanden, så följer ovedersägligt
deraf att jordklotet då blifvit upphettadt till
en oändligt hög grad, råkat i glödande fluss
och haft sina nuvarande sjöar och haf till
atmospher.
Jemför man då å ena sidan den
vetenskapliga nödvändighet’, som synes ligga i
denna åsigt, med det mot vetenskapens
läror rakt stridiga som ligger i den
Werner-ska, så får den vulcaniska hypothesen en
större sannolikhet än den neptuniska , utan
att man ändå ännu kan anse den för
bevisad och utan att vi derföre kunna lösa mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
