Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deflagratorn circulerar värme mera än
electricitet, och i den vanliga
trågappara-ten circulerar mera electricitet än värme,
och då ingendera kan genomsläppa den
andras öfverskott, går ej den verkande
kraften af den ena genom den andra.
Denna förklaring synes vara tillräcklig till
phenomenets förklarande; men är den
der-före rigtig? De magnetiska phenomenen
som åtfölja det electriska tillståndet, lika
väl och på samma sätt i den enkla
gnistan af frictions-electricitetet, som i det
enkla galvaniska paret, synas utvisa att
magnetisk polaritet, electricitet, ljus och
värme alltid följas lika, och att den
verkande kraften således alltid är
densamma, huru den än uppväckes. Å en
annan sida synes Sillimans försök, om de
bekräfta sig, icke kunna förklaras af hvad
vi nu känna om stapelns electriska tillstånd.
Smält- Hare hade vid sina försök med
ca-ning afjorimotorn, då den urladdades genom
kol-Caiori- spetsar, tyckt sig finna att kolet
mjukna-motorn.je oc|! J}[ef grötformigt, samt att, då jern
och kol mot hvarandra gjorde
urladdningen i lufttomt rum, tände sig
atmosfe-ren omkring dem, då luften insläpptes,
och en rödaktig rök bildades, som
afsattes på glaset och syntes vara jernoxid.
IIare drog deraf den slutsats, att hettan
varit så stark att den frambragt en
at-mosfer af gazformigt jern. Silliman
som repeterade urladdningen med kolspet-
*) Silltmans American Journal of Sciences and
Arts. Vol. V. p. 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
