Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röret utpå belädes med staniol, antog
den laddning. Idet vacuum, som erhölls
ofvanfor tennet, var det electriska ljuset
lika svagt i värme som i köld; men det
svagare ljuset i köld berodde icke på en
mindre qvantitet electricitet, ty, då
ledningen fortsattes genom förtunnad luft i
varmare delar af apparaten, blef
electri-citeteu der mera lysande och gaf i luften
en stark gnista. Vid en hög grad af köld,
funnos de electriska phenomenen, i
tomrummet öfver qvicksilfver, hafva samma
intensitet som öfver tenn. Svaga
electriska laddningar urladdade sig efter hand
genom vacuum, men starka slag
urladdade sig med en nästan lika lång gnista som
i luften, och hvars ljus var synligt i
mörkret. ”Det är klart, yttrar sig DAVY,att
ljuset och sannolikt äfven värmet, som
afskiljas vid den electriska urladdningen,
bero hufvudsakligast af några egenskaper,
som tillhöra den ponderabla materien
genom livilken electriciteten passerar. Men
dessa facta bevisa också, att rum, der
ingen bestämmelig qvantftet af vägbara
ämnen finnes, kunna framte electriska
phenomen, och från denna synpunkt
understödja de den ideen, att de electriska
phe-nomenen frambringas af ett eller flera högst
lina fluida, hvilkas minsta delar, repulsiva
i häusende till hvarandra, attraheras af
alla andra kroppar.” Davy tyckes således
genom resultatet af dessa försök hafva
ändrat den mening om electricitetens natur
han i dess Elements of Chemistry yttrat
och användt till phenomenens förklaring;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
